Ungdomar samlas på Syntagmatorget i Aten, alldeles intill parlamentet och protesterar mot det etablerade systemet. De ger luft åt sin frustration, en generation utan framtid, utan pengar, utan jobb, en generation som kommer att få betala föräldrarnas konsumtion och den vardagskorruption som finns i landet.
I parlamentet intill försöker regeringen få stöd för det sparpaket som kräver stora uppoffringar av Grekland i många år framöver. Ingen lätt uppgift...
I Spanien, som precis som Grekland styrs av socialdemokrater, är ungdomsarbetslösheten närmare femtio procent. En hel generation unga försöker försörja sig på arbeten som diskare eller städare trots hög akademisk utbildning. De flesta fortsätter att bo hemma och kan inte bilda familj och skaffa barn och blir på så sätt lurade på möjligheten att börja sitt vuxenliv. En generation som är förlorare, på alla sätt.
Det som sker i Grekland och Spanien är på många sätt tragiskt, det är orättvist och på något vis omoraliskt att en hel ungdomsgeneration nu ska betala priset för en ekonomisk politik som fått länderna på fall. Deras kritik av politikerna är högst berättigad och deras frustration över den ekonomiska verkligheten förståelig. Det blir samtidigt en tydlig kritik av EU, den institution som länge innebar hopp och framtidsförväntingar.
Hur ska Grekland och Spanien lyckas vända den nedåtgående spiralen och hur ska EU åter kunna bli en organisation som ingjuter framtidstro hos greker och spanjorer i allmänhet och ungdomarna i synnerhet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar