12 januari 2010

Vargen - vårt nya gosedjur?

Den senaste tidens diskussioner i media om vargjakten både upprör och får mig att fundera. Känslostarka yttranden om vargens vara eller icke vara, synen på jägare som skjutgalna, en rovdjurspolitik som faktiskt har stöd hos 60 % av befolkningen, olika syn på rovdjur, för det är trots allt det vargen är, beroende på om människorna bor i städer eller på landet, och över allt detta svävar vare sig vi vill eller inte ett faktum: biologisk mångfald är viktig, inte bara här och nu utan för framtiden, för den jord som våra barn skall ärva. Att varg redan tidigare skjutits olagligt är inte heller någon hemlighet men naturligtvis inte acceptabelt.
För den som bor långt ifrån vargtäta områden verkar det naturligtvis märkligt att vi bara har plats för 200 vargar i detta stora, avlånga land. Ett av problemen är att vargetableringar inte tillåts i renskötselområdet vilket gör att koncentrationen av varg blir extra stor i det vi kallar skogslänen. Om detta kan man givetvis tycka...
För dem som bor mitt i vargtätt land är det självklart att vargstammen måste regleras. Har du en gång hittat dina får rivna av varg är du mer benägen att sälla dig till dem som anser att vargstammen måste hållas efter.
Sveriges vargstam lider av inavel och behöver friskt blod och nya gener för att bli livskraftig. Men den avskjutning av 28 vargar i år garanterar givetvis inte detta. Det är inte jakten i sig som garanterar en livskraftig vargstam. När jägare får skjuta ett visst antal vargar ger det oss inga garantier för att "rätt" djur skjuts bort. Med rätt djur menar jag exempelvis de problemvargar som vi i de vargtäta länen har fått stifta bekantskap med på allt för nära håll, eller de vargar som verkligen har genetiska defekter.
För mig är det mer logiskt att jakten fortsättningsvis sker kontinuerligt av de viltvårdare som faktiskt har kontroll på de olika individerna och deras egenskaper. Då slipper vi förhoppningsvis exempel som nu, att både varghanne och vargtik skjuts bort och ungarna lämnas ensamma att klara sin överlevnad, att fullt friska vargar skjuts, eller skadeskjutna vargar som sedan får eftersökas och avlivas för att slippa lida. Målet måste vara, förutom biologisk mångfald, att vi får ha en långsiktigt livskraftig vargstam.
Men, för de människor som bor mitt i vargtätt land är det fortsatt ett problem att ha vargen så tätt inpå med tanke på tamdjursägare. Därför är det ytterst viktigt att dessa människor ges möjlighet till inflytande och involveras i det fortsatta arbetet med bevarandearbetet för att vi ska kunna ha en livskraftig vargstam. Det är dessa människor som drabbas i första hand, inte de som bor mitt i city i någon av våra större städer.

Inga kommentarer: