Facebook, Twitter, hemsidor, bloggar, fotosajten Flickr och videosajten Youtube - alla spelar de idag en stor roll i vardagen både för politiker och "vanliga" människor. Barack Obamas valkampanj var ett lysande exempel på dels hur budskapet kan paketeras och dels på hur kommunikation med väljarna kan både förenklas och förnyas.
Att kommunicera via Internet är ett sätt att nå människor som jag som politiker kanske inte når annars. Samtidigt är det en möjlighet att snabbt få ut ett budskap som jag vill förmedla.Eller få en återkoppling på en fråga jag har. Det är ett enkelt sätt att involvera opinionen och få feedback på argument och sakfrågor. Fördelen är naturligtvis att kunna ha en öppen dialog där människor kan kommentera. Men det finns en risk för att budskapet "snuttifieras" och att nyanser går förlorade, speciellt när vi twittrar och bloggar om politiska frågor. Ett blogginlägg skall hållas kort och ger inte alltid utrymme för alla argument. En annan risk som är uppenbar är att det blir alltför mycket envägskommunikation, bara ytterligare ett sätt för politiker att basunera ut sitt budskap, en ny pr-kanal helt enkelt.
Att finnas på Facebook innebär för mig två saker, dels kommunicerar jag politik och åsikter men jag "umgås" även med mina vänner. Finns det då något värde i att läsa vad jag lagar till middag, tycker i vargfrågan eller läser för bok för tillfället? Jag tror det,på något sätt visar vi att vi har ett vardagsliv som inte är så olikt andras. Åsikterna om politiker både på central och lokal nivå är många och kanske ger Facebook och Twitter möjlighet till en något mer nyanserad bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar