Gårdagens Na innehöll en insändare som ställer frågan" varför tappar Nora invånare?" En högst relevant fråga!
Som aktiv i kommunpolitiken inom oppositionen har jag vid ett antal tillfällen lämnat in motioner och interpellationer i kommunfullmäktige för att sätta ljus på det faktum att Nora för en tynande tillvaro i mindsettet hos övriga länets invånare. Vi är en liten kommun som oftast förknippas med kulturevenemang på sommaren - det är trevligt att åka hit och äta Noraglass och tillbringa en dag i vår K-märkta stadskärna. Men det räcker inte - Nora måste även synas på andra sätt och tydligt marknadsföra sig som en attraktiv,mindre kommun med pendlingsavstånd till Örebro genom täta bussförbindelser och inte minst - avsevärt lägre huspriser än i Örebro. Nora kommun kämpar om uppmärksamheten med andra mindre kommuner och måste därför synas tydligt. Som marknadsförarna alltid säger - syns du inte så finns du inte.
Vi har i vårt strategidokument ett mål om att vi ska öka med 25 nya invånare/år och 40 nya lägenheter/år men ingenstans finns det beskrivet hur dessa mål skall nås. Där har jag lagt ett tilläggsyrkande om att detta arbetas in i den reviderade versionen av strategidokumenten. Folkpartiet la redan våren 2006 ett förslag om Nora ambassadörer - där vi förordade att fullmäktige skulle utse ett antal ambassadörer som får ett hedersuppdrag att i sina nätverk tala väl om Nora. Det mottogs svalt och "paketerades om" så att ambassadörerna blev icke offentliga och alltså inte går att presentera för allmänheten..tala om att förvanska ett syfte!
En interpellation om just vilka marknadföringsåtgärder som planerades för Nora skrevs av mig i november 2007 för att sätta fokus på vikten av detta.
En av mina första motioner när jag kom in i fullmäktige föreslog att Nora skulle skapa en plattform för växtkraft enligt följande: att det i Nora skapas en plattform där vi gemensamt arbetar för att utveckla Nora till en ännu attraktivare boende- arbetsmarknads- och besöksregion. Detta skall göras genom att förstärka näringslivsutvecklingen, kompetensförsörjningen och marknadsföringen av Nora. Målen med Växtkraft Nora skall vara att
Öka inflyttningen till kommunen som helhet, både tätort och landsbygd
Öka tillväxten och sysselsättningen
Skapa en starkare plattform för turism och service
Skapa en vi-känsla och framåtanda i kommunen
Att skapa ett framtidsamhälle med livskvalitet.
(alla dokument som jag hänvisar till finns att få genom kommunen då de är offentlig handling, eller via mig)
Möjligen var denna motion ett embryo till det utvecklingsbolag som nu ser ut att skapas i kommunen. Däremot har jag svårt att tro att vi inom oppositionen kommer att få "credit" för detta..

Gårdagens fullmäktige möte var snabbt avklarat, inte mycket på dagordningen. Trevligast var besöket från Noras fyra vänorter, en stor grupp ungdomar som fick se Noras politiker "in action".
Det som annars upptar dagordningar på möten för närvarande är naturligtvis det ansträngda ekonomiska läget för kommunen. Här fordras kreativitet och ett nytänk för att Nora skall klara att leverera inom kommunens kärnverksamheter skola, vård och omsorg. Ännu så länge finns det ett 25 punkts program som vi inom allians för Nora tagit fram. Från majoriteten är det märkligt tyst...
Annars var gårdagens stora nyhet Svenskt Näringslivs ranking, som presenteras i början på maj - där Nora tappar otroliga 45 placeringar och hamnar på plats 259 av Sveriges 290 kommuner. Här kan man naturligtvis välja att göra som majoriteten och stoppa huvudet i sanden och hänvisa till att undersökningen görs på fel sätt, att det ställs fel frågor osv. Eller så kan man välja att ta till sig resultatet där vi sjunker för tredje året i rad, sätta sig ner och göra en handlingsplan för hur vi nästa år skall ha en bättre placering och ett företagarvänligare klimat i kommunen. Nästa år är det dessutom valår...

Läs mer på http://www.svensktnaringsliv.se/appkfakta/start.do
Klicka på rubriken ”Kommuner” längst upp på startsidan
Välj valfri kommun
Klicka på ikonen ”Ladda ner” till höger på sidan

Diskussionerna kring bonus till högre chefer fortsätter, inte bara i Sverige utan även i USA. Kanske är det så att vi nu kanaliserar vår ilska över finanskris och lågkonjunktur på dessa höga chefer som skott sig på ett smaklöst sätt under den högkonjunktur som föregått det ekonomiska läge vi nu befinner oss i. Något säger mig att vi trots tidigare lågkonjunkturer inte lärt tillräckligt. Banker har även denna gång blivit fartblinda och lånat ut utan säkerhet, bostäder har övervärderats precis som under förra högkonjunkturen och vissa höga chefer har tagit för givet att det goda ekonomiska läget skall spilla över på dem i form av hög bonus på en ofta redan horriblet hög lön. Trots att vi har haft en Skandia skandal för inte så länge sedan.....har ingen av dessa höga chefer haft sådan fingertoppskänsla och kontakt med verkligheten så att man själv satt stopp och sagt nej tack. Först när det blev allmänt känt om vilka bonusbeslut som tagits i styrelserna tar man bladet från munnen och ber om ursäkt. Förhoppningsvis kommer diskussionerna att utmynna i att bonussystem för höga chefer ses över och slopas helt i vissa företag.

I onsdags skrev jag om medias förmåga att skriva om politiker som på något sätt har trampat snett i livet och att jag anser att media har ett ansvar att bevaka men också beskriva politikens villkor på ett nyanserat sätt.
Självklart är det så att politiker får finna sig i att bli granskade, framförallt om man är avlönad heltidspolitiker. Men i torsdagens Na finns det två personer som uttalar sig på ett klokt sätt, dels professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet Mikael Gilljam, dels filosofie doktor Gun Hedlund från Örebro universitet. Gun Hedlund är inne på samma spår som jag - att medierna har ett ansvar att se till att inte skapa ett överdrivet misstroende mot politiker. Att det är viktigt att ge en nyanserad bild eftersom förtroendevalda ofta har ett stort engagemang och har som ambition att fatta kloka beslut.
Mikael Gilljam trycker på en annan viktig punkt - att det är viktigt att leva efter sin ideologi. Som han säger "en kristdemokrat som är otrogen eller en vänsterpartist som sätter sitt barn i en friskola kan få svårare än andra att förklara sig". Ja, diskussionen fortsätter säkert.

Det jag skulle tycka var intressant vore om media försökte beskriva politikens villkor, sorger och glädjeämnen, vad får vissa människor att engagera sig i politiken, varför är det så svårt att få många människor att engagera sig? Det är ju ändå din och min vardag det handlar om. Kommunens kärnverksamheter är ju de som ligger oss innevånare närmast, skolan och omsorgen. Vad är det så som får människor att säga jag bryr mig inte? Hör gärna av dig till mig med kommentarer om du själv har synpunkter.

Återigen har en lokal politiker fått "äran" att pryda framsidan, med bild och allt, på lokala Nerikes Allehanda. Självklart inte i någon positiv anda utan här har man återigen bestämt sig för att hänga ut en person som valt att engagera sig i politiken med anledning av att han har privata skulder hos kronofogden. En duktig, kompetent politiker som sitter som ordförande i en av de tyngre nämnderna i Örebro hängs ut för att han under en period i livet har hamnat i en situation som gjort att han inte kunnat betala sina skulder i tid utan hamnat hos kronofogden. Tidningen ifrågasätter naturligtvis hans kompetens och förmåga att hantera det nämnduppdrag han är satt att sköta. Men detta hänger ju inte samman - i sitt uppdrag som nämndordförande hanterar han inga kontanter och han tar heller inga beslut självständigt utan alltid tillsammans med övriga nämndledamöter.
Jag har tidigare skrivit om medias ansvar när det gäller att hantera politiker och politikens roll. Men någonstans i mediavärlden finns det tydligen en regel som medger att människor som valt att engagera sig politiskt får, eller kanske till och med ska, hängas ut i olika sammanhang. Som politiker, vare sig man är heltids- eller fritidspolitiker får man räkna med att bli "synad" och ifrågasatt och även kommenterad på ett sätt som ingen annan yrkeskår kommer i närheten av.

Samtidigt som vi vill att "vanliga" människor skall engagera sig ser vi på detta sätt effektivt till att ingen vill, eller vågar engagera sig då minsta p-bot kan bli allmängods. Vem vill frivilligt utsätta sig för detta? Och varför? Visst ska media granska, men det som ska granskas är väl inte personens privatliv i första hand utan prestationerna på det politiska området.Och jag ställer återigen frågan - vilket ansvar har media för att skapa ett sunt debattklimat kring politiken och politikers villkor och arbetssituation? Vilket ansvar har media för att också någon gång lyfta fram alla de positiva exempel och den klokskap som lokala politiker visar prov på i sina många gånger svåra beslut?

Ytterligare nyheter om bonusutbetalning till chefer, denna gång i SEB som efter massiva protester väljer att tacka nej till miljoner i fast löneökning som kompensation för uteblivna provisioner. Jag tycker det är märkligt att man inte inser detta innan protesterna sätter stopp för det - om vanliga löntagare idag går på knäna på grund av att man varslats och blivit uppsagd så måste man som en av näringslivets högsta chefer ändå ha sådan kontakt med verkligheten så att en löneökning på 2 mKr anses som en felsatsning i dagens konjunkturläge.

Till och med AMF pension har "drabbats" av denna maktens förträngning av verklighetsanknytning och även där går de högsta cheferna ut och väljer att inte ta emot bonusutbetalningarna, men återigen först efter massiva protester. Men hur kan bonusar i den storleksordningen betalas ut till ledningen samtidigt som resultatet i bolaget medför att kontobeskeden skrivs ner med 8% och pensionärerna får sina utbetalningar sänkta med ca 150:-/mån. Dagens Industri skriver: Samtidigt som pensionsjätten AMF:s två miljoner kunder får sänkta pensioner och får finna sig i ett återtag av pensionskapitalet med 17 miljarder kronor, får ledningsgruppen i AMF 17 miljoner kronor i bonus. I sammanhanget kan det nämnas att AMF ägs av LO-facken och Näringslivet gemensamt, Wanja Lundby Wedin sitter ex i styrelsen.

Det finns dock glädjande information - en av konkurrenterna, Alecta, har en Vd som redan förra året beslöt att avstå bonus och har fortsättningsvis ingen möjlighet till rörlig lön. Klädsamt med en ledning som har fingertoppskänsla.

Idag har ett kommunalråd i småländska Älmhult kommit med förslaget att frysa de kommunanställdas löner på 2008 års nivå för att komma tillrätta med det stora underskottet i kommunen. Hon hänvisar till uppgörelsen som Metall gjorde med sina medlemmar nyligen. Men - här framgår det direkt att det är ett feltänk - Metalls medlemmar får en arbetstidsförkortning med motsvarande lönejustering, det kommunalrådet talar om är en konkret lönesänkning. Att göra motsvarande inom den kommunala sektorn fungerar inte, det finns precis lika mycket jobb oavsett om lönen sänks. Skolklasserna och barngrupperna på förskolan och fritids blir inte mindre. Inte heller minskar antalet vårdtagare för att undersköterskan får mindre betalt.
Dessutom, varför ska de kommunanställda som en grupp stå för en så stor del av besparingen? Det verkar i mina öron inte rimligt.
I tider som dessa är det många svåra avvägningar som måste göras inom den kommunala verksamheten. Kärnverksamheten måste drivas vidare, oavsett skatteinkomsterna. Här gäller det att ta tillvara kreativiteten och förslagen även hos de medarbetare som finns ute i verksamheterna. Oftast är de hos dem man kan hitta de förslag som har störst möjlighet att nå framgång då de känner sin verksamhet. I tider som dessa måste man inom den offentliga sektorn kanske snarare ställa sig frågan - varför är det så att privata alternativ oftast kan bedriva samma typ av verksamhet som kommunerna generellt ansvarar för på ett mer kostnadseffektivt sätt? Det är möjligt och till och med troligt att offentlig sektor kan lära något av den privata motsvarigheten.

Internationella kvinnodagen..



Vi skriver 2009 och ändå behövs en dag som denna för att sätta fokus på kvinnors ställning i världen.
Det finns mycket att fira men en hel del arbete återstår innan vi är ordentligt jämställda även här i Sverige. Tidningarna idag har intervjuat många människor på gatan och det vanligaste svaret om vad som behövs för att vi ska vara jämställda är lika lön för lika arbete. Längre än så har vi inte kommit anno 2009... Regeringen har avsatt 125mKr i den största nationella satsningen på jämställdhet. Inom kort fördelas 40mKr av dessa som avsatts för att stödja kommuner och landsting i arbetet med att göra sina verksamheter mer jämställda. Kanske kan det innebära en ökad satsning på möjligheten för kvinnor att starta eget inom kvinnodominerade yrken, låt oss hoppas det.

Tittar vi ut i Europa och världen finns det än mer att göra - bara i Europa finns det tre länder som inte tillåter abort - Polen, Irland och Malta. Vi behöver sätta in stora resurser för att komma tillrätta med sexhandeln i samband med den organiserade brottsligheten i Europa.

Ett bra sätt att komma vidare när det gäller jämställdheten i vardagen är att ställa sig själv frågan: vad gör jag och vad kan jag göra för att bidra till en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män? Än har vi lång väg att gå..

Folkpartiets skolpolitiska grupp föreslår att det ska utredas om det kan finnas ett behov av en lag om skolfrid. I botten ligger det faktum att arbetet mot mobbning måste intensifieras. Liknande brott som sker i vuxenvärlden har en helt annan dignitet och det kan aldrig vara meningen att vi skall behandla det som sker mellan barnen i skolan på ett mindre seriöst sätt.

Kränkningar som kvinnor utsätts för i äktenskapet kan ofta liknas vid mobbning då det vanligtvis har följts av en långvarig och upprepad form av olika kränkningar. Där kan vi redan idag applicera lagen om fridskränkning. Att som folkpartiet nu gör och föreslå en utredning av en lag om skolfrid är ett steg helt i rätt riktning för att säkerställa att både barn, föräldrar och lärare ser mobbing som den kränkning det faktiskt är. Det har funnits, och finns ännu idag skolor där man anser att mobbing inte skall polisanmälas utan utredas intern. Det finns vuxna i barnens närhet som anser att mobbing "inte är så allvarligt"utan sådant som hör till barndomen. En sådan lag skulle sätta ytterligare press på vuxenvärlden att ta mobbing på största allvar och ha som regel att alltid polisanmäla denna typ av brott.

Apropå kommunernas dåliga ekonomi nu i finanskrisens spår föreslår Jan Björklund att kravet på en ekonomi i balans i kommunens budget skall kunna gälla för längre tid än bara ett år. Det skulle ge kommunerna en möjlighet att under mindre goda år använda de medel som sparats ihop under bättre tider. Det skapar även ett incitament förkommunen att spara de år som kommunernas intäkter är högre.
Dessutom föreslår Björklund att storleken på statsbidraget kopplas till konjunkturläget så att staten ska kunna utjämna bristen på skatteintäkter. Det kommunerna har som största inkomstkälla är just skatter och statsbidrag. Och oavsett hög-eller lågkonjunktur måste kommunerna driva sin kärnverksamhet - skola, äldrevård och barnomsorg. Om regeringen väljer att gå på folkpartiets linje kan vi kommunpolitiker se fram emot vårpropositionen med tillförsikt!

På riksplanet kan man inte annat än bli förvånad och upprörd över den brist på fingertoppskänsla som Volvos styrelse visar som denna vecka går ut och aviserar en höjning av bonusen för 250 höga chefer samtidigt som antalet anställda vid Volvo lastvagnars fabrik har minskat med 50%...
Dessutom görs detta samma vecka som IF Metall gått ut och informerat om sin uppgörelse att arbetstiden sänks för delar av medlemmarna i kombination med att lönen sänks i motsvarande grad. Mycket märkligt att inte ha en klarare förankring i verkligheten...

Min uppfattning när det gäller Metalls uppgörelse är att vi i dagsläget befinner oss i en extraordinär situation som kräver extraordinära insatser. IF Metall har tagit ett stort ansvar för att hitta lösningar när andra står handlingsförlamade. Sen måste detta givetvis användas med försiktighet och begränsning så att vi inte riskerar att hamna i en situation där vi anser att det är OK att långsiktigt skapa förutsättningar för inkomst- och prissänkningar.
Att facken inom LO motsätter sig uppgörelsen är i sig inte förvånande - självklart ser man det som att detta underminerar fackens ställning när det går att hitta annorlunda och flexibla lösningar som inte följer den "svenska modellen". Jag skulle dock tro att frågar facken sina medlemmar skulle de flesta välja arbetstidsförkortning och sänkt lön under en övergångsperiod framför arbetslöshet och a-kasse ersättning. Att komma tillbaks in på arbetsmarknaden efter en period av arbetslöshet är inte helt enkelt. Dessutom finns idag redan en stor grupp löntagare som inte omfattas av kollektivavtal, som arbetar många timmar mer än 8 per dygn men som inte varje månad kan ta ut samma lön utan är helt beroende av hur resultatet ser ut - jag talar om våra företagare. Det finns även andra grupper på arbetsmarknaden som har stora delar rörlig lön, ex. säljare och konsulter som nu får se sin inkomst minskad. År 2009 i landet Sverige finns det inte längre bara en modell som kan appliceras på alla löntagare.Vi måste långsiktigt alldeles säkert hitta flexibla modeller för vår svenska arbetsmarknad.
Smakfullt vore det om fler höga chefer skulle kunna tänka sig en motsvarande insats - varför inte frysa löner och avstå från bonus under en period?

Idag tänkte jag fortsätta att skriva lite om politikens villkor.
SKL (Sveriges kommuner och landsting) har föreslagit att kommunstyrelsen skall bestå enbart av ledamöter från majoriteten i kommunen - som en kommunal regering. Det som då sker är ju att enbart majoritetens åsikter kommer fram och inte som nu att det sker en dialog mellan majoritet och opposition i varje ärende. Visserligen skulle det bli mer debatt i fullmäktige vilket är välkommet då fullmäktigemöten ibland kan gå väl snabbt. Men min uppfattning är trots allt att vi får mer genomarbetade ärenden om vi kan ha en kommunstyrelse som består av företrädare för både majoritet och opposition. Fullmäktige ska ju fokusera på att fatta beslut i principiellt viktiga frågor, ex mål och riktlinjer, skattesatsen eller den kommunala budgeten. Men även andra frågor som rör verksamheten i kommunen är viktiga att diskutera igenom så att alla möjligheter lyfts fram.

Det är sällan som fullmäktige besöks av kommuninnevånarna, oftast är det bara pressen som är på plats. Undantag är om det är aktuellt med en skolnedläggning - detta sätter alltid känslorna i svall hos kommuninnevånarna och då visar man sina åsikter på olika sätt. Men här finns det en förändringspotential och vi politiker måste tänka till hur vi på olika sätt kan göra det mer attraktivt att engagera sig i den lokala politiken. Ett alternativ kan vara att aktivera den allmänna frågestunden som det finns utrymme för i Nora- eller anta den motion jag skrivit om politikerkafé där jag förslog att politiker en gång i månaden finns tillgängliga för att diskutera aktuella politiska frågor med kommunens innvånare. Att besökarantalet är minimalt på fullmäktige i Nora kan även bero på att förutsättningarna inte är optimala. Placeringen av ledamöterna underlättar inte debatten, mikrofonen fungerar dåligt och dessutom används den inte alltid av ledamöterna vilket inte underlättar för ev. publik att höra debattinläggen i den stora salen.

Ungdomar är de som allra mest lyser med sin frånvaro på fullmäktigemöten - om inte skolan har skickat dit dem i samband med skolarbetet så är det ytterst ovanligt att de finns i fullmäktigesalen. Det är ju en av de politiska partiernas stora utmaningar - hur kan vi få en dialog med ungdomarna? I vissa kommuner finns sk. ungdomsråd, ett forum där politiker och ungdomar träffas och har en dialog. Andra kommuner väljer att delta i Lupp - en webbaserad enkätundersökning som Ungdomsstyrelsen administrerar. För oss som politiker är det viktigt att lyssna in alla ålderskategorier för att veta att vi lägger fram rätt förslag och att förslagen har förankring bland kommunens innevånare.