En ovan känsla...
From den 9 oktober när kommunfullmäktige klubbade min avsägelse är jag inte längre fritidspolitiker i Nora, den kommun som jag efter 20 år lämnat. En orsak är givetvis att jag inte kan vara politiker i en kommun som jag inte bor i. En annan orsak är att jag känner att jag vill gå vidare, göra annat efter tio år i politiken.
Politik är intressant och roligt, men tar tid och kraft i anspråk. Och visst ska man lämna plats för någon annan att ta vid efter tio års aktivt engagemang.
Jag hade faktiskt en idé om att lämna in en motion som föreslog att alla medborgare borde göra en mandatperiod i sin egen kommun som fritidspolitiker, men den blev aldrig skriven. Som idé tycker jag fortfarande att den är intressant, fler människor, speciellt de som alltid vet bäst när de skriver under pseudonym på insändarsidorna, borde få upp ögonen för demokratins villkor och förutsättning. Och kanske framförallt, lära sig skillnaden mellan riksdagspolitikers villkor och kommunalpolitikers villkor.
Jag har under alla mina år i politiken brunnit mest för kvinnors och barns rättigheter, vid sidan av frågor om utbildning och arbetsmarknad. Jag hoppas och tror att jag kan hitta andra vägar att kanalisera det engagemanget via nu när jag lämnar lokalpolitiken.
Tids nog hittar jag nog dessa vägar, tills dess kommer jag att blogga här, fortfarande med socialliberala förtecken, om saker jag tycker är angelägna att lyfta och sätta fokus på, men även kommentera skeenden och händelser såväl i min gamla hemkommun som i min nya. Men även ägna alla de timmar som jag nu får över, till att göra saker bara för mitt höga nöjes skull, för att jag har lust, eller för att jag vill lära mig något nytt.
Jag hoppas att du, kära läsare, vill följa mig på den vägen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar