Sent om sider, dels pga semester och dels pga en dator som inte vill logga in på det trådlösa nätverket där vi befann oss, kommer här ett inlägg om Uppsalafamiljen..
Utan att ha ingående information utöver vad som kan läsas i tidningarna så ställer jag mig från hur sådant kan hända? Hur kan någon hålla sig undan samhällets kontrollinstanser i så många år? Var ligger felet och vems är ansvaret? Det är naturligtvis frågor som vi alla ställer oss och som vi alla vill ha svar på för att undvika att det händer igen.
Samhället är på väg att på olika sätt stärka skyddet för barn i familjehem genom att bl.a göra hembesök fyra gånger/år och att ansvara för att varje familjehemsplacerat barn har en namngiven socialsekreterare som de kan kontakta. I dessa fall, när samhället kliver in och tar över ansvaret för barnen är det enkelt för samhället att även vara kontrollant och inspektör. Men hur göra i fall som det i Uppsala, hur skall samhället kunna kliva in där- i tid? Vilka möjligheter finns att upptäcka den relativt, som det verkar, komplexa situation som familjen befunnit sig i?
Om kommuner med utgångspunkt från det som hänt i Uppsala framledes kommer att begära intyg och/eller kvitton på erlagd terminsavgift för barn som påstås gå/går i skolan utomlands, hade det hjälpt Uppsala familjen och hindrar det i så fall att fler sådana här fall uppdagas?
I Uppsala familjens fall var det grannar som slutligen hjälpte till att uppdaga vad som faktiskt pågick. Det är gott, och ställer krav på alla oss medmänniskor att engagera oss. Men, kanske finns det anledning att se över de vattentäta skott som finns mellan socialtjänst och skola för att om möjligt undvika att liknande fall kommer till vår kännedom i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar