Diskussionerna kring finanskrisen fortsätter, just nu verkar det som om det finns två spår – de som tror att vändningen snart kommer och kan se ljuset i tunneln och de som tror att det kommer att fortsätta med en risk för total kollaps.
När det gäller det förstnämnda påståendet så har både USA:s president Barack Obama och Englands premiärminister Gordon Brown sett ljuset och tror på en försiktig vändning även om de inte tror att allt är över ännu.
I SvD skriver korrespondent Rolf Gustavsson intressant och initierat utifrån en artikel på www.theatlantic.com/doc/200905/imf-advice där Simon Johnson, tidigare chefsekonom vid IMF (Internationella valutafonden) beskriver vilken medicin som IMF brukar använda vid finanskriser i andra länder och menar provokativt att denna medicin nu även kan användas i USA då USA levt på krita lika ansvarslöst som någonsin bananrepublikerna. Det handlar om att sanera/förstatliga banker och upplösa de maktstrukturer som finns inom finansvärlden. Något som aldrig mottas speciellt positivt av de länder som söker stöd hos IMF.
I USA där dessutom ofta finansvärlden och politiken är intimt sammanbundna genom de personallianser som finns mellan Wall Street och Washington är det naturligtvis lika impopulärt. Intressant läsning!
Men precis som Simon Johnson skriver så kan det aldrig vara meningen att stora summor skattemedel används när banker och finansinstitut ska utbetala bonus till sina medarbetare. Här har politikerna ett stort ansvar att strama åt och strukturera om formerna för bonussystemet - banker ska inte kunna begära medel från staten för att finansiera bonusutbetalningar till sina medarbetare och chefer, speciellt inte sedan man presterat urusla resultat!